Presenteras av Nyheter24 i samarbete med

Alla inlägg av

Skrivet av:

Dela på sociala medier

Tillbaka till alla bidrag

Take me home United Road

Jag har kollat på fotboll, utan klyscha, så länge jag kan minnas.  Mitt allra första minne av någon slags fotbollsmatch var VM-finalen  2006, där Zinedine Zidane  drog till med en av fotbollshistoriens största skandaler, något som alltid kommer talas om. Man kommer kunna säga att man upplevt en del av fotbollshistorien. Och visst, jag har så otroligt många fotbollsminnen. Men det finns ett som alltid kommer överglänsa all andra.

Den 8:e november förra året satt jag på planet från Göteborg till Manchester. Det var nästan surrealistiskt, att jag inom ett dygn skulle få min livslånga dröm uppfylld. Det var såklart Manchester United jag skulle få uppleva, det lag jag följt ändå sedan jag fåt en Cristiano Ronaldo bortatröja när jag var 7 år gammal. Det hade ju alltid varit just en dröm, men att sitta på det planet på väg dit, var nästan något jag nypa mig själv i armen för och se om jag drömde.

Nästa dag var det nästan svårare att förstå att det skulle hända. Jag är halvengelsk, men jag hade aldrig fått uppleva den engelska supporterkulturen. Men Manchester, den staden andades fotboll. Vart man än gick på matchdagen var det United-supportrar och stämningen i staden var otrolig, och jag kunde inte känt mig mer hemma.

Men något som verkligen har etsat sig fast i minnet, är den biten man får gå längs sir Matt Busby Way upp till arenan. Där och då var det nästan som om det verkligen inte gick att förstå att man var där, när Old Trafford, nu mitt andra hem, stod längst ner på denna gata.  Men de sista trappstegen upp till den sektion vi satt på, de sista trappstegen innan man såg mattan och arenan breda ut sig, var magiska. Då var man där. Ibland förstår jag fortfarande inte att jag varit där. När jag fick se Wayne Rooney traska ut på plan, visste jag att detta var ingen dröm, jag var där.

Men den otroliga stämningen vi bjöds på var oförglömlig, det var precis så jag sett den engelska supporter kulturen, och jag kan än några ramsor från den dagen, Spirit in the sky blev en favorit. När Jesse Lingard skruvade in 1-0, exploderade verkligen arenan, något jag aldrig upplevt på det sätt förut. Juan Mata fastställde resultatet med en straff i 90:e minuten, som jag fick med på film och kollar på vid upprepade tillfällen kan jag erkänna.

Men denna dag är något jag aldrig någonsin kommer glömma, och att få sin dröm uppfylld är en otrolig känsla, kan jag säga. En sak är säker. Jag kommer hem igen, United Road.

Christian, 17 år

 

Skrivet av:

sikt.nextinfootball.se

Dela på sociala medier

Fler inlägg av sikt

Kommentera